Riksdagens beslutsfattande är en blandning av uråldrig tradition och modern effektivitet. Här är de tre sätten som lagar faktiskt blir till på:

1. Acklamation (Ja-ropen)

De flesta beslut sker faktiskt utan knapptryckning. Talmannen frågar kammaren om de bifaller utskottets förslag. Ledamöterna ropar "Ja!". Talmannen bekräftar med ett klubbslag. Detta används när partierna redan är överens och ingen begär rösträkning. Snabbt, effektivt, men kanske inte så dramatiskt.

2. Votering (Knapptryckningen)

Om någon ledamot ropar "Nej" eller begär rösträkning, blir det votering.

• En signal ljuder över hela riksdagshuset.

• Ledamöterna rusar till kammaren.

• De har tre knappar: Ja, Nej och Avstår.

• Resultatet visas direkt på den stora ljustavlan.

3. Kvittning (Systemet för frånvaro)

Har du sett att många stolar står tomma under viktiga omröstningar? Det är inte skolk – det är "kvittning". För att inte resultatet ska påverkas av sjukdom eller resor, har partierna en överenskommelse. Om en socialdemokrat är sjuk, avstår en moderat från att rösta. På så sätt behålls maktbalansen mellan blocken exakt som väljarna röstade, även om alla ledamöter inte är på plats.

Det är inte fusk. Det är praktisk demokrati för att få vardagen att fungera.

Här är en video från Riksdagsförvaltningen som visar hur voteringen har fungerat historiskt och hur den ser ut idag:

[Källa: Beslut om ärenden | Sveriges riksdag]